Första helgen i oktober och jag bjuder på lite gotta från min lördagsgodispåse idag!
I påsen är det kungsängliljor som petades ner i jorden idag tillsammans med med 220 andra lökar, liljor, allium och allra mest krokus.
Som lite extra uppmuntran fick jag veta att jag vunnit tulpanlökar i en utlottning på FB. Allt sådant gillas!
Jag känner mig helt slut i både kropp och knopp. Det senaste året har varit jobbigt och jag förstår att jag behöver lägga energin på annat än det jobbiga, men det är inte helt lätt när det är saker som man inte kan påverka direkt. Just nu känns det som att det är på väg att vända i alla fall och det kanske därför jag tillåter kroppen att svara nu?
Jag är i alla fall glad att jag har världens bästa familj där alla är friska och kärleken till dem är det viktigaste!
.jpg)
Fint du kommer att få till nästa säsong. Tur det håller på att vända, det där....Familjen är dock det bästa. Kram
SvaraRaderaOj det var inte dåligt, vad fint det kommer att bli när våren kommer.
SvaraRaderaLivet är sannerligen en berg och dalbana, skönt då att ha familj och vänner omkring sig......Var rädd om dig och de dina och ha en skön söndag! Kram!
Vilka kloka och förnuftiga ord... Och vad härligt att du blickar framåt med hjälp av vårens blomning för ögonen:)
SvaraRaderaHa det gott och önskar dig allt det bästa,
Charlotta
Oj, det var många lökar... jag som tyckte jag hade beställt många :)
SvaraRaderaJa, skriver som Mme C, kloka ord, för visst är det så, att man "fungerar" och kroppen orkar tills det man är ur det jobbiga, då kommer tröttheten... Hos mig slår det aldrig fel, när det jobbiga är över, kommer magkatarren...
Ta det lungt, var ute mycket och gör det som är roligt! Skratta med familjen, kramas och allt det där du vet :) Så är du snart på G igen.
Ha det bäst, kram ♥
Så klokt, och så skönt att sätta fingrarna i myllan när det är jobbigt runt omkring :-)
SvaraRaderaDet gjorde jag ihelgen, bilderna finns på min blogg!
kram Helena!
hm, kanske skulle man sätta lite lökar...men jag tror jag ska plita ner ett gäng vitlök i en pallkrage. d få jag satte förra året blev jättefina, så d vågar jag mig på igen. men ananrs är d ju härligt med vårlökarna som blommar - känns så avlägset nu bara.
SvaraRaderata hand om dig =)
Det är trevligt att plantera lökar - förväntan inför våren och liksom gå vidare...När barnen var små så brukade vi säga godnatt till lökarna och barnen tyckte det vara extra spännande då det kikade upp blommor igen fram på vårkanten.
SvaraRaderaTrädgården har verkligen en läkande kraft och det är många timmars funderingar som satt sin prägel på växtligheten...Var rädd om dig nu!
Kram från Malin
Ta vara på de fina dagarna.. gör det du vet gör dig glad och focusera på det.. kram/Moa
SvaraRaderaO så några sjyssta lökar gör ju sitt till .. hehe..
Lökar har jag också satt idag men bara några stycken. Det har helt enkelt itne köpts in så många i år. Hm..
SvaraRaderaFör något år sedan var jag väldigt trött och sliten. Det berodde på jobbet men allt annat blev också lidande och då fick ajg dåligt samvete = en ond cirkel. Det är först nu denna terminen som jag känner att jag trivs riktigt bra med att jobba och jag mår bra. Det jag har lärt mig är att lyssna på min kropp och att vara rädd om mig (tog en semesterdag idag för att slippa känna att jag aldrig hinner med något här hemma). Min familj är prio ett (och två och tre....). Allt annat och alla andra kommer längre ner på listan.
Nu vet jag itne riktigt vad du jobbar med eller vad de tär som är roten till att du är trött och sliten men jag hoppas att det kan bli bra igen för dig.
Kram!
Du har fått kloka kommentarer ovan. Själv är jag tack och lov pensionär men minns att det finns hemuler därute som kan göra vem som helst deppig. Gissar jag rätt att du är lärare av något slag? Vore spännande att få mailkontakt i så fall, har själv lång erfarenhet av skola och "läreri". Mailadressen hittar du på min blogg.
SvaraRaderaHa det gott!/Laila
Det viktigaste är precis som du skriver själv, att man är frisk och att ens närstående är friska. Så passa på att njuta av det faktumet!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaHåller tummarna för dig! Ibland är livet tungt och då är det inte lätt att blogga på som om inget hade hänt. Skönt att du har familjen - den är trots allt viktigast.
Kram!
Ester