torsdag 28 juli 2016

Rosstöd

I våras svetsade vi lite igen. Vi är fortfarande ganska dåliga på det om sanningen ska fram, men en av svetsningarna resulterade i ett rosstöd. Jag skulle behöva flera, men mest akut var det för kanadensaren Martin Frobisher som gärna ville hänga ut över gräsmattan och eftersom det bara är en smal passage där som klipps så levde den ständigt farligt.


Det blev en enkel utformning med armeringsjärn och återbrukade plåtband.

Kanske inte det snyggaste rosstödet, men tanken är ju att stödet ska "försvinna" i rosen och det fyller sin funktion och Martin lever numera ett mer fredat liv.


6 kommentarer:

  1. Så fint! Gillar att det är enkelt och liksom självklart. Så ska ett rosstöd rakt upp och ner se ut!
    Allt gott!/Laila

    SvaraRadera
  2. Snyggt, inte överarbetat och funktionellt. Återbrukat material dessutom!
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  3. Vem kollar svetsfoģar när det finns rosor att njuta av.

    Den torkade myntan använder jag bara till te. Fin att blanda med citronsmaker och jordgubb också om man har lust.
    Allt gott
    /Anette

    SvaraRadera
  4. Vem kollar svetsfoģar när det finns rosor att njuta av.

    Den torkade myntan använder jag bara till te. Fin att blanda med citronsmaker och jordgubb också om man har lust.
    Allt gott
    /Anette

    SvaraRadera
  5. Jag tycker det ser alldeles ypperligt ut. Snygg, enkel design. Fint med de platta banden. Den ska du inte klaga det minsta på.

    Kram, Karin

    SvaraRadera
  6. Den fyller sin funktion, fint med snurren.
    Mina svetsfogar var inte heller så snygga i början.
    Ha de bra
    Mariana

    SvaraRadera