Våra klematis har varit som en följetong sedan vi skaffade dem.
Första åren var klematisstekeln på dem hela tiden, totalt kalätna blev dom och från början beskar vi dem helt, men sedan tog vi till lite andra metoder, men det som jag tror verkligen funkade var provadopinnar.
Fär två år sedan blommade de för första gången, en enda blomma i oktober! :)
Förra sommaren fick vi äntligen, efter flera år, se dem i sin prakt och de blommade för fullt!
Helgen har bjudit på skönt vårväder, lite sol, lite regn, lite blåst och vi har varit ute och fixat med lite av varje. När jag stod och lutade mig över krattan såg det så konstigt ut mot husväggen.
Klematisen var där.
Fast ändå inte.
Den sitter liksom inte fast i marken längre.
Förbenade sorkar/råttor/möss, grrr!
De har gjort gångar i snön intill husväggen och helt enkelt käkat upp den några decimeter upp från marken.
Ah, jag tror jag blir galen...
Jag hoppas att det här blir det sista sorkangreppet för i år, för alltid helst, annars lär nog klematisföljetongen bli en sorkföljetong.
Jag har dessutom pratat så mycket om sorkfeber idag att äldsta barnet nu går omkring och är rädd för
sorkfeber och den yngre, som är den som kastar upp lövhögarna över sig och river och gräver i gammalgräset inte lyssnat alls (som är den jag egentligen vänt mig till...).
Imorgon blir det eventuellt startskott för en liten förändring i köksträdgården. Mer om det när/om det blir av.
Snart Trädgårdstoppen och Mästarnas Mästare!