onsdag 21 januari 2015

Hönshjärna och eländighet och snart är det VM


Marit måste vara den i hönsligan som syns mest på bloggen, men förutom att hon är så himla fin så är hon än mer nyfiken och oftast först på plats när det händer något. :)
Marit och Charlotte när stjärtfjädrarna vuxit ut igen

I våras hade vi en hemsk incident i hönsgården. 

Både jag och maken var hemma på lunch och när vi sitter i köket hör vi en del kacklande från hönsgården, men det är inget ovanligt att det är låter högt när nån lagt ett ägg eller så. Vi fortsatte att äta och när vi går ut för att åka tillbaka och jobba så möts vi av s t o r a drivor av fjädrar.

Och allt är knäpptyst.

Det går inte förklara känslan. Det var så himla hemskt med alla dessa fjädrar, jag kan fortfarande inte fatta att åtta höns kan ha så mycket fjädrar ens.

Det tar evigheter för oss att hitta igen dom och vi hann tänka massor av olika scenarior, men vad som än varit dit så borde inget kunna fått med sig allihop?
Efter mycket letande hittar vi igen dom en efter en. De var riktigt skygga och mest nakna, en hel del sår också.

Vi tror att det var en hund som forcerat hönsgården och att det ens var möjligt har vi ältat en del och förstås försökt att säkra upp vid eventuella nya försök.
Det är jobbigt att inte veta säkert vad som hände, men hönsen blev sig själva igen ganska snabbt och de fysiska skadorna läkte.

Förutom Anna. Hon var surhöna vid angreppet och blev ännu knasigare än vanligt. Hon klev av ruväggen då och då så det blev inget av dom. Sedan började hon om och surade samtidigt som Kikkan. De fick till sist tillsammans tre kycklingar. Men Anna var inte nöjd utan låg kvar i redet flera veckor. Kikkan fick själv ta hand om de små.

Precis som jag sa till mannen att "hon har ju fått ett allvarligt fel och kommer aldrig att hämta sig från chocken" så kom hon ut i flocken igen. 

Anna med två av kycklingarna som hunnit bli unghöns nu.


Inte nog med det - när Kikkan tyckte att småttingarna var stora nog att klara sig själva tog Anna över som hönsmamma. :) Det är bra hur de ordnar det mellan sig. 

Anna hade innan varit vår enda hönsmamma så det var ju en himla tur att det fanns en till just då som kunde adoptera en eller ett par extra kycklingar!

Blir ju sne på dom lite då och då när de smiter iväg och käkar upp hostorna framförallt, men de är ju även duktiga på att sprätta så när jag fyllde på med jord runt rosen som står i närheten av hönsgården så hönssäkrade jag den samtidigt, fult som tusan, men så får det bli när vi väljer att ha höns.



Du som orkat läsa de många och långa raderna om våra fjäderfä är värda en extra Kuckelikuu från Johan-tupp!

Johan var för övrigt den som klarade sig allra bäst från hundöverfallet. Om det var hans storlek och sporrar eller hans , tja, feghet, vet jag inte, men man brukar annars höra att tuppen skyddar sina damer med l i v e t. Det hade säkert förra tuppen Emil gjort för han var mycket mer mån om hönsligan.

6 kommentarer:

  1. Vad kul att höra om dina höns. När jag var lite hade vi höns hemma. Jag gillade dom inte för de klev sönder mina sandkakor de fulingarna. Sen dess vill jag inte ha höns. Tycker det är fina djur att titta på och äta av deras ägg
    Ha en fin onsdagskväll
    Kram Meta

    SvaraRadera
  2. Intressant om hönsen men fy så obehagligt det måste varit för er när hönsen blev anfallna.
    Jag älskar ägg men har lite svårt för fåglar. Är tacksam mot andra som har höns och därmed ägg.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Vilken chock det måste ha varit både för hönsen och er! Läser med stort intresse allt om höns eftersom vi har försiktiga planer på att skaffa höns tillsammans med närmaste grannen. Det blir till våren i så fall.Vilken ras är Marit?
    Ha det gott!/ Laila

    SvaraRadera
  4. Jag drömmer om höns men har ingenstans att ha dem på vintern.
    Så fina dina är.
    Allt gott
    Annika

    SvaraRadera
  5. usch förstår er vånda då ni såg alla fjädrar. Vi hade höns på mitt dagis ( den tiden man fick) och vi hade också en hund som var in, tyvärr gick det angreppet av hunden lika bra som erat. Tur var det att inget barn hann se det då detta hände under en helg...
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
  6. Hu så hemskt! Förstår verkligen att ni blev chockade av att se alla fjädrar och inte veta vad som väntade, men vilken otroligt tur att allt gick bra!!
    Jag bara älskar att läsa om dina höns - och blir så sugen på att skaffa egna. vi har ju plats! Men...det blir inga för nu har vår hustomte skaffat sig 8 hönor och två tuppar (som gillar varandra) och dom lägger massor av ägg. Så vi får en full påse en gång i veckan. Det räcker!
    Fast jag hade ju gärna haft höns mer som husdjur, alltså inte bara för äggens skull.....
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera