I flera år har vi gruvat oss för att göra i ordning en slänt vi har här hemma. Det var en rabatt en gång i tiden, men det är säkert 20 år sedan.
Jag har lite på måfå satt dit en del lupiner, nävor, prästkragar och lite annat, en väldig blandning, men det har aldrig varit någon särskild tanke bakom. Mest har det varit ogräs och inte vilket ogräs som helst heller, utan den värsta av dem alla - knölklocka.
Igår satte vi i alla fall i gång att gräva och som vi fått gräva för att försöka få bort detta otyg, jag var nästan gråtfärdig ett tag, fy tusan.
Vi som brukar sucka och svära åt alla stenar och rötter som kommer fram när man gräver. Det finns gott om sådana nu också, men det är ingenting mot knölklockan. :( Hur mycket man än gräver så vet man ju inte om det blir kvar en liten rotbit heller.
Jag har inte helt klart för mig ännu vad som ska planteras där, men lupinerna och det andra kommer jag att flytta tillbaka, det är ett stort område som ska fyllas och växtkontot är inte särskilt stort just nu.
Ja, det är vad jag pysslar med just nu. Eller rättare sagt det är vad vi gör på kvällarna - för ett krig mot knölklockan och myggen. Ett krig som vi antagligen inte har en chans att vinna, men vi försöker vara tappra.
Dagtid har jag knappt hunnit med att njuta av solen, hela förra veckan gick dottern simskola och det var två pass per dag så det blev inte så mycket tid över. Nu kan hon i alla fall simma hyfsat!
...och idag tog jag mig en stund i hängmattan!


















